|
Det blir ju en hel del läsande nuförtiden eftersom det står på schemat, så jag tänkte dela med mig av de böcker vi läst hittils - både i klassisk och modern litteratur.
Klassisk Litteratur
Great Expectations av Charles Dickens. Vi får följa Pip på hans resa mot att bli en gentleman. Inte så pjåkig faktiskt, dock hade jag väldigt svårt att följa med i vad Joe sa. Hans dialog är skriven på dialekt, och brittiska dialekter har aldrig varit något jag varit bra på... Spännande och stundtals även läskig. Det var intressant att se hur Pip's berättade förändrades ju äldre och gentlemanna-aktig han blev.
Macbeth av William Shakespeare. Macbeth tror det är hans öde att bli kung av Skottland och gör därför vad som helst för att ta över tronen. Shakespeare är inte alls så farlig som jag hade väntat. Visst hänger man inte med i alla svängar, men man fattar "the big picture". Vi fick även instuderingsfrågor och de hjälpte väldigt mycket, man fick en djupare analys och därmed en bättre förståelse.
Gulliver's Travels av Jonathan Swift. Gulliver ger sig ut på fyra resor och kommer i kontakt med fyra länder helt olika vår egen värld. Jag tycker det är synd att man oftast fokuserar på hans möte med Lilliputtarna, för de andra länderna var minst lika - om inte mer - intressanta. Jag ska även skriva min b-uppsats på denna boken, om hur Gulliver förändras och blir mer kritisk mot sitt eget sätt att leva.
Modern Litteratur
My Ántonia av Willa Cather. Jim Burden berättar hur han uppfattar sin barndomsvän Ántonia. Helt underbar bok!!! Beskrivningarna av Nebraska gjorde mig helt salig! Otroligt vackert skriven, och nog blev jag allt lite kär i Jim Burden. Detta var en sån bok som inte har någon direkt handling, men som går direkt in i hjärtat.
The Stone Angel av Margaret Laurence. Hagar Shipley tänker tillbaka på sitt långa, men ganska olyckliga liv. Jag är ganska kluven till denna... Ena sekunden älskade jag den, nästa tyckte jag inte alls den var bra. Hade Hagar bara varit mer öppen med sina känslor hade hennes liv kunnat bli mycket lyckligare. Man får en ganska grym blick över hur det är att bli gammal. Inte något man ser fram emot - inte att bli över 90 som Hagar i alla fall.
Long Day's Journey Into Night av Eugene O'Neill. En pjäs om en familj och deras problem. Utspelar sig på en och samma dag, i samma rum. Jag gillade verkligen denna. Det går inte att sätta fingret på vad som var så speciellt, men jag gillade de tydliga, detaljerade beskrivningarna av personerna och omgivningen. Inte för att jag såg precis framför mig hur allt såg ut (jag skaffar ändå alltid en egen uppfattning, så det spelar ingen roll) utan för att man fick känslan av att O'Neill verkligen känner sina karaktärer. Det är en mörk historia om en trasig famlilj, men då och då skymtar skönhet igenom. Bl.a Edmund's förklaring om hur han kände sig levande när han seglade.
In Cold Blood av Truman Capote. En sann historia om ett brutalt massmord på en familj på fyra personer i den annars lugna lilla staden Holcomb, Kansas. Det här är ett exempel på grymt bra journalistik och genialiskt författarskap. Helt briljant!!! Boken är indelad i fyra delar: Första delen är aningen obehaglig att läsa, där märker man att familjen var verklig. De resterande tre fick i alla fall jag lite distans till. Vi vet hela tiden vilka mördarna är, vi får lära känna dem mycket väl, men spänningen ligger i att få reda på motivet till dessa brutala mord. Vi följer även poliserna som arbetar med att lösa mordet, och jag måste ge en stor applåd till dem! Polisarbete av högsta klass, så som det borde vara.
Precis som förra året tycker jag att böckerna i kursen är mycket läsbara, men den här gången har jag uppskattat diskussionerna mer. Dessutom träffas jag och Louie och gör uppgifter på de morderna böckerna, och då diskuterar vi dem in i detalj (allt vi vill prata om tas inte alltid upp på lektionerna) och man lär sig otroligt mycket. Hittils har jag tyckt mest om In Cold Blood. Jag trodde verkligen att jag skulle ha svårt för den eftersom sanna historier skrämmer mig, men det var inte alls så otäckt eftersom Capote skriver på ett så fantastiskt sätt. Och såklart My Ántonia med, helt underbar.
--------------------
*knock* Penny *knock* Penny *knock* Penny
|